När man tänker på något enkelt i datorkommunikationsvärlden, så finns det många som tänker på TCP/IP. Inget fel i det, men just tanken på att det skall vara så enkelt, gör ibland att vi förbiser en massa viktig fakta. Problemen uppstår vanligtvis när näten växer. Det som var så enkelt till en början… Varför blev det plötsligt så svårt att få kommunikationen att fungera? Det finns några grundregler som denna artikel vill förmedla.
Ett IP-paket som skall förflyttas mellan två punkter i ett och samma fysiska nät förutsätter enbart en unik IP-adress och en riktig nätmask. Nätmask behandlas inte i denna artikel, men kan enkelt beskrivas som en avgränsare mellan nätadress och datoradress. Förenklat kan sägas, att det allra viktigaste med en nätmask, är att alla datorer i samma fysiska nät använder samma nätmask.
Om ett IP-nät består av flera fysiska nät, så måste IP-paketen “hitta ut” från respektive fysiskt nät. Det innebär att om dator A1 på nät A skall kommunicera med dator B1 på nät B, så måste paketen skickas mellan näten av en komponent, router. Det standardvägval som anges, är den router som får ta emot all trafik som skall slussas vidare. IP-adressen för routern anges. Det skall vara IP-adressen på den anslutning som routern har till samma fysiska nät som den aktuella datorn. Inget annat.
I ett större IP-nät, är det inte ovanligt att man förfinar vägvalet. Man pratar i dagligt tal om routingtabeller. Varje fysiskt nät som är frånskilt det nät som man är ansluten till specificeras. Där anges vad nätet heter (IP-adress och mask) samt vilken router som kan förmedla trafiken. IP-adressen för routern anges. Det skall vara IP-adressen på den anslutning som routern har till samma fysiska nät som den aktuella datorn. Inget annat. Det bör i sammanhanget nämnas, att det inte är så vanligt med routing tabeller i klienter. Det är mer vanligt i servers och självklart i routers.
Denna regel är den mest bortglömda. Ställer man en fråga, så förväntar man sig ett svar. Precis så är det med ett IP-paket också. Ett skickat IP-paket, innebär nästan alltid ett IP-paket i retur. När returpaketet skall tillbaka, så är IP-adressering och routing livsviktigt. Studera returvägen om ni har problem. I fyra fall av fem, så är returvägen bortglömd. Reglerna 1 och 2 skall således tillämpas även vid behandling av IP-paket i retur.
DNS har behandlats i flera tidigare artiklar. Därför repeterar vi kort bara hur viktig den är. En DNS-server anges med IP-adress. DNS-servern viktigaste uppgift är att översätta namn till IP-adress. Fungerar det inte att etablera kommunikation med ett namn, prova då att använda IP-adress. Fungerar det med IP-adress, så är det glasklart att den DNS-fråga som ställts inte genererar rätt svar eller inget svar alls. Tänk på att även DNS fråga och ett DNS svar är IP-paket som skall hitta fram och tillbaka mellan den aktuella datorn och DNS-servern (regel 1, 2 och 3).
Om ni följer dessa fyra regler, så är TCP/IP så enkelt som det skall vara!
Thomas Nilsson
